Måste erkänna att jag för tillfället är helt inne i en period med mycket skrik, panik och gråt.....på TV'n. Helt förstummad följer jag flera familjers kamp med sina hel vilda barn instängda i ett hus, under tiden zappar jag över till förlossningskliniken och ser häpen på när bebisar kläms fram under dramatiska omständigheter....Shit är det det där som väntar!? D blir helt tokig på mig när jag ska se mina "tortyr" program. Men jag kan inte riktigt släppa det, zappar över lite fort när han går ut ur rummet och så tillbaka igen lite senare...jag kanske hinner få se en liten glimt av en lidande kvinna...och en lika lidande man. Kan ju säga på en gång nej jag är inte gravid men tanken och planeringen ligger nära i tiden....eller ja om typ 1 år. Jag vet inte....lite förberedelse kan väl inte skada, eller?